
Har en alldeles lagom lång promenadrunda inpå husknuten där jag brukar gå med hundarna när jag har lite brådis.
En mjuk traktorväg över åkrarna, in i lite fin bokskog och sedan genom vanlig granskog tillbaka till traktorvägen. Tar ca 20 minuter.
Häromdagen gick jag denna rundan i solskenet, hundarna minglade lösa som vanligt. När jag passerat sista skogsgläntan innan vägen upptäckte jag att jag inte hade några puddlar runt mig!! Dom brukar inte dra iväg, men tyckte det var lite underligt att båda var borta. Ropade på dom men ingen kom. Om det någon gång är så att dom blir lite långt efter brukar jag gömma mig, och då blir det fart på letandet när dom upptäckt att jag inte är med.
Tänkte så här, jag snabbar på hemåt så kan kan dom bli lite oroliga och leta efter mig. Jag kom hem till huset och stod på trappan och tittade bort mot skogsdungen. Inte en hund i sikte. Väntade nog 10 min, sen började jag gå tillbaka mot dungen.
När jag ropande kom bort till dungen kom Trolla springande, jätteglad, och jättekletig!
Där var även Gipsy fullt gnagande på ett kvighuvud.
Någon hade lagt ett huvud från en kviga, märkplattorna var kvar i öronen, avsågade ben, inälvor och en förmodar jag ej född kalv, delvis uppäten. Antar att något gått galet vid kalvningen och kvigan eller kon blivit avlivad.
Är det höjden av snålhet när man lägger ut kadaver i skogen, måste inte sådant tas om hand på annat sätt?
Hundarna var inte goa i pälsen, så det var raka vägen hem och i tvättbaljan. När jag nu släpper ut dom i trädgården får jag passa dom för det är näsorna i vädret och en väldig lust att dra sig bort mot skogsdungen. Dom vet att dom inte får går dit men ändå ska dom försöka. Smyger sakta bort längs dikeskanten lite sänkta i kroppen, vänder ibland på huvdena och låtsas se oskyldiga ut. Tror dom ja e dum eller???? Ropar på dom, vänder suckande om och kommer väldigt sakta tillbaka:))
En mjuk traktorväg över åkrarna, in i lite fin bokskog och sedan genom vanlig granskog tillbaka till traktorvägen. Tar ca 20 minuter.
Häromdagen gick jag denna rundan i solskenet, hundarna minglade lösa som vanligt. När jag passerat sista skogsgläntan innan vägen upptäckte jag att jag inte hade några puddlar runt mig!! Dom brukar inte dra iväg, men tyckte det var lite underligt att båda var borta. Ropade på dom men ingen kom. Om det någon gång är så att dom blir lite långt efter brukar jag gömma mig, och då blir det fart på letandet när dom upptäckt att jag inte är med.
Tänkte så här, jag snabbar på hemåt så kan kan dom bli lite oroliga och leta efter mig. Jag kom hem till huset och stod på trappan och tittade bort mot skogsdungen. Inte en hund i sikte. Väntade nog 10 min, sen började jag gå tillbaka mot dungen.
När jag ropande kom bort till dungen kom Trolla springande, jätteglad, och jättekletig!
Där var även Gipsy fullt gnagande på ett kvighuvud.
Någon hade lagt ett huvud från en kviga, märkplattorna var kvar i öronen, avsågade ben, inälvor och en förmodar jag ej född kalv, delvis uppäten. Antar att något gått galet vid kalvningen och kvigan eller kon blivit avlivad.
Är det höjden av snålhet när man lägger ut kadaver i skogen, måste inte sådant tas om hand på annat sätt?
Hundarna var inte goa i pälsen, så det var raka vägen hem och i tvättbaljan. När jag nu släpper ut dom i trädgården får jag passa dom för det är näsorna i vädret och en väldig lust att dra sig bort mot skogsdungen. Dom vet att dom inte får går dit men ändå ska dom försöka. Smyger sakta bort längs dikeskanten lite sänkta i kroppen, vänder ibland på huvdena och låtsas se oskyldiga ut. Tror dom ja e dum eller???? Ropar på dom, vänder suckande om och kommer väldigt sakta tillbaka:))


